Allt vi kan göra

 

Det är morgon 

min yngsta leker och jag tittar ut 

genom fönstret 

ser våran granne mitt emot 

gå ut 

genom porten 

till sin rullator 

Hennes rygg är så böjd att

hennes huvud är halvvägs 

ner till marken när hon går 

hennes kropp har varit sådan länge 

Och jag har egentligen aldrig frågat om

varför 

när 

eller

hur 

sist vi pratade svarade hon ärligt 

att det är sådär

men att de aldrig ska få henne dit de vill 

att hon inte alls tänker ta emot den där rullstolen 

Så hon ska kämpa mot gravitationen 

sträcka på sig så gott hon kan 

och kanske är det allt vi kan göra 

när gravitationen envist drar ner oss 

mot marken 

sträcka på oss 

le 

och ge oss fan på att göra 

så gott vi kan 

Minnen från en dröm

 I en tid av 

vidbrändhet 

och 

utmattning 

vaknar jag upp ur en dröm 

en dröm där jag plötsligt har en 

skrivövning 

med min gamla svensklärare 

från högstadiet 

jag ser suddigt

hon säger:

”det är för att du ska få inspiration,

titta på allt omkring dig” 

Efter en stunds skrivkramp får jag syn på en 

dekoration i fönstret 

tittar på hur morgonljuset faller 

och precis innan jag vaknar 

skriver jag i min bok:

”and there was light” 

Allt jag inte vill vara II

Mitt i natten 

med två barn som väcker varandra

och jag tänker 

jag klarar inte mer 

jag vill inte mer 

jag har inget kvar 

Inget kvar att ge 

kan inte ge de vad de behöver 

för orken är helt slut 

allt som var jag 

har gröpts ur och blivit till

en ettrig tjatande skrikande 

dinosaur 

som medan den röjer alla små stackars 

oskyldiga barn i sin väg 

ser hur allt går 

åt helvete 

men ändå fortsätter 

Hur röjer man upp efter ett krig

som man själv skapat? 

hur tar man hand om offren? 

hur pratar man med barnen så att de förstår 

att de är det viktigaste man har 

men mamma är trött

och orkar inte? 

Hur tar man hand om deras känslor? 

ser de, bekräftar de 

Och vad gör man om de sluter sig? 

Om det går så långt att de anpassar sig? 

Säger 

allt är bra 

fast man ser såret i ögonen? 

Rädslan biter tag i maggropen 

rädslan över att bli allt det där 

jag inte vill vara 

Brev till himlen

Ibland ser jag dig när jag nattar barnen, vännen 

tänker mig hur du sitter och ler 

någonstans på ett moln 

hur du är stolt över mig 

jag ser dig när jag skrattar, vännen 

när jag dansar till en bra låt 

Och ser ljuset i mina barns ögon

jag önskar att du blivit den du vill nu, vännen 

den jag alltid såg dig vara

bakom all skuld och skam 

bakom allt det sjuka 

jag önskar att du ser allt med klarhet nu, vännen 

att du plåstrar om den lilla blåslagna pojken 

inom dig

ger honom en kram 

och säger 

förlåt 

för att du inte visste bättre

 För i mina ögon var du alltid så mycket större 

än du såg, vännen 

i mina ögon hade du all potential i världen 

och jag vet att du gjorde mig illa, vännen 

jag vet att du vet det 

men om du ser mig nu 

om du hör mig

så lyssna

lyssna noga nu 

JAG 

FÖRLÅTER 

JAG 

FÖRLÅTER

ALLT 

Så nu är det bara en sak kvar 

FÖRLÅT DIG SJÄLV 

Allt jag inte vill vara

 

Du fyller år

jag ringer utan förhoppning om svar 

skickar Sms med grattis och bilder på barnen 

bilder på ett liv du inte är en del av 

och det värker i hjärteroten 

värker av frånvaron du valt 

men kanske mest över hur det kunde ha varit 

om du hade fungerat 

om du hade kämpat

för oss 

Oroa dig inte

jag har inga illusioner kvar

Men du bor i mig 

bor i mina skrik 

i frustrationen 

som vill skaka vett i mina barn 

i rädslan som vill putta bort min man 

Du bor i allting 

jag inte vill vara 

Och jag har ärvt dina igelkottstaggar

de som sticker hål på din omgivning

när du inte orkar med 

Men jag vill inte mer

vill inte vara äpplet som inte 

faller långt ifrån trädet 

vill falla så långt bort 

jag kan 

bort till lugnet 

till friden som gör mig till en bra mamma 

ron som gör mig till en bra vän 

till allting som gör mig lyckligare 

än du någonsin varit