Allt jag inte vill vara II

Mitt i natten 

med två barn som väcker varandra

och jag tänker 

jag klarar inte mer 

jag vill inte mer 

jag har inget kvar 

Inget kvar att ge 

kan inte ge de vad de behöver 

för orken är helt slut 

allt som var jag 

har gröpts ur och blivit till

en ettrig tjatande skrikande 

dinosaur 

som medan den röjer alla små stackars 

oskyldiga barn i sin väg 

ser hur allt går 

åt helvete 

men ändå fortsätter 

Hur röjer man upp efter ett krig

som man själv skapat? 

hur tar man hand om offren? 

hur pratar man med barnen så att de förstår 

att de är det viktigaste man har 

men mamma är trött

och orkar inte? 

Hur tar man hand om deras känslor? 

ser de, bekräftar de 

Och vad gör man om de sluter sig? 

Om det går så långt att de anpassar sig? 

Säger 

allt är bra 

fast man ser såret i ögonen? 

Rädslan biter tag i maggropen 

rädslan över att bli allt det där 

jag inte vill vara