Som dominobrickor (sammanfattningsvis)

Sammanfattningsvis är jag trött

har värk i ryggen och halsen

men fick mjukna i hårdheten jag hade

hårdhet och envishet som ett barn

tills jag började mötas på vägen 

slutade stå med armarna i kors vid ett gathörn

det händer så mycket då

när man möts

förlåter

som jag inte alls kan förstå hur mycket jag än tänker

efter förlåtelsen grät jag och skrattade till Tarzan

var inte längre ensam

var i barnskratt och min älskades famn

och blev mitt i allt annat

uppslukad av magin

i att fotografera kokande vatten

det är som dominobrickor

välter en bricka så faller resten på plats med

eller karma

som min älskade buddhistpräst skulle ha sagt

Tack 

All kärlek/

Tapetblomman